lördag 21 mars 2009

Önskar att jag vore en igelkott...

Det är inte sant! Feber, huvudvärk, halsont och snörvlig. Inte vidare lämplig tidpunkt nu när jag kommer att ha fullt upp med föräldramöten, tvättstuga och Försäkringskassan nästa vecka.
Om jag hade varit en igelkott hade jag kunnat gå i dvala. Bara dragit en lövhög över mig och sagt "Väck mig i april. Och släck lyset när du går."
Jag som var bortbjuden på fika med äppelpaj idag....

Återkommer när humöret och hälsan är bättre. Då kanske bokstäverna på dataskärmen är stilla också.

fredag 20 mars 2009

Skolnedläggning - igen

Återigen drabbas min sons skola av nedläggningshot. Det har inte ens gått ett helt läsår sedan förra hotet. Då fick vi efter en hård kamp beskedet att skolan skulle bli kvar. Så länge gällde det.
Nacksta skola är en bra skola med personal som bryr sig. Skolan har även ett stort stöd från och samarbete med föreningar i området. Tyvärr så har man tappat elever, ofta till friskolor.

En orsak är det dåliga ryktet som klibbar fast som ett flugpapper trots alla framsteg under de senaste åren. För 20 år sedan, när undertecknad gick i högstadiet, hade Nacksta skola det i särklass värsta ryktet i kommunen. Historier om våld, droger, stölder och skadegörelse florerade. När det sedan var dags för min son att gå i högstadiet frågade jag min yngre släkting om skolorna. Svaret blev att Nacksta skola var helt OK, kanske inte den bästa, men långt ifrån den värsta. Varför hänger det dåliga ryktet kvar? Kan det helt enkelt förklaras med föräldrarna? De föräldrar som själv gått i skola i Sundsvalls kommun och tror att inget har förändrats på 20 år?
Dessutom lär det nog inte hjälpa att representanter för vissa partier (fp) går ut i medierna och beklagar sig över ett område de inte lever i och inte vet något om.

Nacksta skola är en bra skola. Det kan inte upprepas tillräckligt. Man har en hög personaltäthet. Bråk och skolk tar personalen itu med på en gång, vilket gör att detta nästintill försvunnit. Skadegörelsen är på en extremt låg nivå. Att snittbetygen är låga kan kanske förklaras med att många av barnen har invandrarbakgrund och en del inte är födda i Sverige. Men genomsnittsbetygen för avgångsklasserna stiger för varje år och är ett bevis på att skolan har en bra undervisning. Man har även ett tätt samarbete med ungdomsgården, de lokala föreningarna, polisen och socialtjänsten.

Men ponera att skolan försvinner. Vad händer då? Troligen kommer även biblioteket och ungdomsgården att försvinna. Skoltrötta ungdomar orkar inte masa sig över halva stan för att komma till en proppfull skolbyggnad, istället blir de kvar i området eller hänger i centrum. Brott och skadegörelse kommer att återupptas när skolan och dess samarbetspartners inte finns där som ett stävjande instrument. Nacksta kommer än en gång att bli vad det beskylls för att vara idag av okunniga - ett slumområde. Barn- och utbildningsnämndens förslag verkar snarare vara ett utkast till en lärobok; "Sabba ett område for dummies".

Vad har då föranlett denna nedläggning? Kommunens bristande ekonomi, fler friskolor - allt detta kan åtgärdas.
Andra kommuner hindrar etablering av friskolor, varför inte Sundsvall? Eftersom kommunen har en skyldighet att ordna skolgång för alla barn så vore det en fördel om några kommunala skolor finns kvar den dag en friskola slår igen. När Sundsvalls politiker börjar gnälla om att det finns för få elever så bör de tänka på vad de istället bör göra för att förhindra fler skolor när eleverna inte räcker till för de befintliga skolorna. Inte någon gång har jag hört talas om att Sundsvallspolitikerna protesterat hos Skolverket.
Om kommunen har en bristande ekonomi bör man kanske titta på andra saker än skolnedläggningar. Man kanske inte ska bygga cykelbanor för tio miljoner. Man kan även kontrollera om inte heltidspolitikerna och cheferna kan sänka sina löner med ett par tusenlappar. De har ändå en lön som med råge överstiger vår familjs hela inkomst. Det går även att göra något åt kommunalskatten. Jag betalar gärna 0,2 procentenheter mer om skolorna får vara kvar.

Om Nacksta skola läggs ned återstår bara en kommunal skola i vår halva av stan. Det ger en skolväg som är några hundra meter för kort för att berättiga till skolskjuts. Inga reguljära stadsbussar går den vägen. Det ger en lång och osäker vandring i tung stadstrafik för att komma till skolan. Det enda andra alternativet innebär att Sundsvalls kommun tvingar mig att sätta min son i friskola.

Något som vissa politiska partier framhåller när det gäller friskolor är valfriheten. Jag vill att min son ska få gå i en trygg skola med kunnig personal, kommunalt ägd och fri från politisk och religiös påverkan. Valfriheten gäller tydligen inte mig.

torsdag 19 mars 2009

Ådalen -31 all over again?

Jag undrar vad borgarna egentligen vill göra med försvaret. Är slopandet av värnplikten bara det första steget mot en yrkesarmé?
Yrkesarméer är en farlig företeelse. Militärkupper, skott mot demonstranter - tänk er Göteborgskravallerna fast med soldater istället för poliser. Snart är vi tillbaka i Ådalen 1931.
Jo, tänk att jag tog upp det uttjatade exemplet. Trots att det var så länge sedan är det fortfarande aktuellt.

En soldat i en yrkesarmé är mer benägen att lyda en order som strider mot lag eller allmän moral. Inte nog med att han kan bestraffas för ordervägran, han får även sin försörjning från militären. Alla har vi väl svårt att säga emot chefen.
En värnpliktig står däremot inte i en så kraftig beroendeställning gentemot militären. Han vet att om si eller så många månader är han tillbaka på sin skola eller sitt vanliga jobb. Om någon beordrar honom att skjuta mot demonstranter skulle han nog svara "Är du full eller?". Jag vet inte vad straffet för ordervägran är, men det är nog lättare att ta om man har en försörjning efteråt.

Jag är för allmän värnplikt. Jag vill bara att den verkligen ska vara allmän. Ingen skillnad mellan män och kvinnor. Alla mönstrar. En av världens mest fruktade arméer, den israeliska (man kan tycka vad man vill om Israel och deras politik, men armén är inte kattskit) har allmän värnplikt. Och medge, om Sverige skulle invaderas så skulle väl försvaret av landet fungera bättre om majoriteten av befolkningen kunde grundläggande strategi och vapenhantering.
Eller?

Läs mer i Aftonbladet och DN.

onsdag 18 mars 2009

Medvetandet på bondpermis

De senaste dagarna har min kropp verkligen jäklats. All energi har gått åt till att göra det allra nödvändigaste. Just nu är min hjärna bara 25% arbetsför. Jag återkommer när den är tillbaka på heltid.

Jag hittade det allra första digitala spelet jag spelade. Gamla minnen. Prova här.

söndag 15 mars 2009

Apotek - i allmänhetens tjänst?

Privatiseringsfanatikerna är igång igen. Den här gången är det apoteken som ska säljas ut. Det är ju inte alla, bara de i attraktiva lägen. För att öka "valfriheten" och minska kostnaderna säger vår borgerliga regering.
Jag undrar hur mycket valfrihet det blir. Om jag bor i ett sk "attraktivt" område, kommer det att finnas kvar några statliga apotek? Valfrihet gäller tydligen bara dem som vill ha ett privat alternativ. Och billigare. Kan det verkligen bli billigare vare sig för kunder eller för skattebetalarna om man dessutom ska driva ett apotek med vinst för ägarna? Dagens statliga apotek går också med vinst, men de pengarna går tillbaka till statskassan och bidrar till allt annat som drivs med skattepengar. Ni vet, petitesser som skolor, vård, vägar, försvar och allt annat.
För kunderna kommer det definitivt att bli dyrare. Enligt regeringens proposition ska lönsamheten stämma bättre överens med lönsamheten i andra länder. Genomsnittet i övriga EU ligger på 18 procentenheter över Sveriges. Att kostnaderna kommer att öka för kunderna är en logisk slutsats.
Som kund finns ett enkelt sätt att ta reda på om du är för eller emot privatisering av apotek. När du får en förkylning, vem vill du ha råd av; den som vill att du ska köpa så mycket som möjligt för att han tjänar personligen på det, eller en som inte har något ekonomiskt intresse av hur mycket du handlar för.

Följ debatten i LO-tidningen
Ledare: "Staten garanterar apotekens vinster" av Martin Lindblom
Genmäle: "Apotekspriserna ska vara reglerade" av Dan Ericsson (kd)
Svar: "Staten garanterar privata apotekens vinster" av Martin Lindblom

lördag 14 mars 2009

Äntligen lördag

Lördag hemma hos oss betyder att jag får ha både dator och lägenhet för mig själv en stund. Både Karl och Kotte försvinner hemifrån ett tag. Bara Katten är kvar hemma.

Igår var jag och inhämtade lite mentalt uppåttjack. Jag var alltså hos Polarinnan och lekte med Polarinnans treåriga Kotte. Det är kul att vara lektant, jag känner mig alltid välkommen. Det tar inte lång tid innan det dycker upp ett litet blont huvud med busblick. Oftast hinner jag inte ta av mig jackan innan PK säger "Tant BP, leka bilar?". Så igår lekte jag och PK med bilar i flera timmar, läste lite bok och kastade pappersflygplan.
Ibland känns det nästan lite pinsamt hur tacksam P är för att jag leker med hennes son. Jag har ju kul! Det känns lite som att någon är tacksam för att jag åker karusell. Det är ju ett nöje, inte en uppoffring. Men sen minns jag hur det var att vara småbarnsförälder. Man skulle kunna offra sin högra hand för varje människa som då och då gav en lite lugn och ro i en halvtimme.

Hur som helst, humöret var i botten innan jag kom dit. När jag kom hem var det på topp. Min kropp har däremot andra åsikter när det gäller att krypa på golvet. Varken höfter, knän eller axlar är kompis med mig idag.
Men hellre glad och mycket ont än grinig och normalt ont.

torsdag 12 mars 2009

Tvätt - ja, något ska man väl roa sig med...

Efter en natt med urusel sömn så tar man med sig tvättsåpan och går ned i underjorden, d v s källaren. Drygt sex timmar senare är man klar.
Det finns stunder då man funderar på om det vore värt att hysta ut badkaret för att få plats med en tvättmaskin. När jag får råd med en tvättmaskin ska jag allvarligt överväga frågan.

Undrar om man kan övertala sambon att råna Elgiganten eller OnOff..?

onsdag 11 mars 2009

Kan man hälla Stopp&Väx på barn?

Enligt vad jag har hört så växer barn mest på sommaren. Det gäller inte min unge. Av någon anledning så börjar han ta extra fart redan vid jul och drar iväg ganska ordentligt under ett halvår. Den stora nackdelen; kläder.
Man lägger inte märke till om barnen växer under sommaren på samma sätt. Det mest använda klädesplagget är ju shorts. Men vintertid....
Helt plötsligt inser man att man har sett sonens fotknölar kika fram under byxbenskanten ganska länge. Och en dag hör man: "Mamma, jag får inte igen byxorna!". Efter att ha gått igenom lådan med byxor så upptäcker jag till min fasa att grabben har fyra byxor som passar. Ska man dessutom ta bort de plagg som inte är alldeles hela så återstår två. En ekvation som inte går ihop med att det tar tio dagar mellan tvättiderna.
Efter en snabb genomgång av ekonomin, där man hoppas på att sjukersättningen kommer innan fakturan från postorderföretaget, så shoppar man loss ordentligt. Två par byxor och ett gäng strumpor. Då kommer nästa glada överraskning. Skostorleken.
Storlek 39 har passerats med råge. Vinterskorna får ett misstänksamt ögonkast. Jo, de passar nog resten av vintern. OM vi inte får en köldknäpp som kräver tjocksockor.
Jag är åtminstone tacksam över att han har fått så stora fötter att han inte kan stjäla mina gymnastikskor längre. Ett tag funderade jag på om jag skulle behöva skaffa rosa skor med små hjärtan på för att få ha dem ifred.
Jag vill att min son ska växa upp och bli lång och ståtlig. Jag bara önskar att kläderna kunde växa med honom.

måndag 9 mars 2009

Ipred - mer problem än lösning

Har följt debatten på bl a Aftonbladet om Ipred. Ni vet den där lagen som så effektivt kommer att stoppa den stora fildelningen. Eller inte.

Låt oss först slå fast vilka begrepp vi ska använda.
  • Fildelning i sig är lagligt. Annars vore det olagligt att över huvud taget använda internet.
  • Piratkopiering är när en vara kopieras och någon försöker sälja eller ge bort den under förespegling att det är original, jmfr designerkläder, filmer i fodral, klockor och annat, oftast producerat i Asien. Du vet, sån´t som Svensson köper på semestern i Phuket.
  • Nedladdning eller spridning/delning av upphovsrättsskyddat material däremot är olagligt såvida man inte har upphovsrättsinnehavarens uttryckliga tillstånd.
  • Att ladda ner upphovsrättsskyddat material är, enligt kriterier i svensk lagstiftning, inte stöld. Däremot är det ett brott mot upphovsrätten.
Förhoppningsvis kan vi nu undvika vissa missförstånd i fortsättningen.

Jag vill påpeka för Ipred-anhängare att det finns olaglig fildelning och olaglig fildelning.

Den första varianten laddar inte upp något själv. De laddar ned enskilda verk när de hittar något de tycker om. Kanske den där filmade konserten de såg på TV för 15 år sedan och de inte har hittat på lagligt sätt. Eller en mp3-fil här och där med en inspelning från 10, 20, 30 eller 40 år sedan. Sådant som man inte kan hitta i en skivaffär utan att möjligen köpa ett helt album. En del kanske har så dålig ekonomi att man inte har råd att köpa skivor och istället laddar ned några favoritlåtar.
Då är nedladdningen att jämställa med kassettfenomenet på 80-talet. Ni vet när man spelade in från Tracks och höll ned paus när Kaj Kindvall började orera. Upphovsrättsinnehavarna stormade då också. "Nöjesindustrin går under. Ungdomar kopierar varandras LP-skivor istället för att köpa egna. Folk spelar in filmer från TV på sina VHS-band." Kassettproblemet med inspelning från TV och radio löstes med en kassettskatt. Och nöjesindustrin, hör och häpna, överlevde.

Däremot är det lite annorlunda med olaglig fildelning. De tittar bara på en bråkdel av vad de laddar ned. Och de laddar ned ALLT för att sedan låta andra få tillgång till det. Det har snarare blivit en sport, en tävling i vem som kan sprida flest terabyte, gratis eller mot betalning, eller ladda upp en film först av alla. En ytligt bekant skryter med hur många hårddiskar han har i sitt hemmanätverk, fullt av filmer och musik. Den kategorin förstår jag att upphovsrättsinnehavarna vill stoppa.

Detta är bara de två ändarna på skalan över olaglig fildelning. Naturligtvis finns det mellanlägen.
Men jag tror att man kommer åt detta med en ned- eller uppladdningsavgift, d v s den gamla kassettskatten. Terabytegängen lär få kraftigt höjda internetkostnader. Och ju mer de laddar ned eller upp, desto mer pengar till upphovsrättsinnehavarna.

Den stora faran med Ipred anser jag vara rättssäkerheten. Krav på ersättning kommer inte att hanteras i en brottmålsdomstol, utan i en civilrättslig domstol där beviskraven är lägre och den anklagade inte har samma rätt till rättshjälp.
IP-nummer som bevis på identitet är ett skämt. Andras trådlösa nätverk kan man använda om det är dåligt skyddat eller hackaren är kunnig. Dessutom vimlar det av program där man kan dölja eller skapa ett falskt IP-nummer. Någon använder ett falskt IP-nummer som råkar stämma överens med mitt och vips! så får jag ett krav på 150000 dollar.
Om domstolarna kräver riktiga bevis kommer lagen att bli tandlös. Om domstolarna godtar ett IP-nummer som identitet så finns det bara ett sätt att garantera att du aldrig kommer att få krav från skiv-eller filmbolag.
Sluta använda internet.

Vilse i friskoleträsket

Friskolor. Det finns hur mycket som helst att säga.

Jag bor i en stad som har förvandlats till en djungel av friskolor. Tyvärr har vi även drabbats av något som jag anser vara den största orsaken till segregation och främlingsfientlighet; religiösa friskolor. Där skolan förr var en mötesplats för barn från olika kulturer och sociala klasser har den nu blivit en klubbstuga där du bara möter människor med liknande social bakgrund som du själv. Låt mig klargöra: flertalet av de religiösa tillhör en viss religion för att de blivit födda in i den. Deras föräldrar, släktingar och vänner tillbad samma gud/gudar vilket gör att de inte vetat om något annat. Där fyllde den svenska kommunala skolan en stor funktion. Möten med olika kulturer samt religionsundervisningen, där alla religiösa riktningar togs upp (världsreligionerna, animism, schamanism och även ateism och agnosticism och mycket, mycket mer) gjorde nog människor en aning mer toleranta och vidsynta. "Det är OK om du tror på det du vill tro på, bara du inte försöker vända mig från min tro". Den skola jag gick i informerade, men försökte aldrig övertyga.
Idag ser jag barn som aldrig får kontakt med den värld som är utanför hemmet, skolan och kyrkan/moskén/templet.

Min son går i en kommunal skola. När jag gick i högstadiet rankades den som den "värsta" skolan i kommunen. Bråk, knivslagsmål och droger. Där fanns många invandrarbarn, men en majoritet av eleverna hade svenska namn.
Nu, 20 år senare, är skolan inte längre en av de värsta. Medelbetygen är fortfarande ganska låga, men de har hela tiden ökat stadigt. Elevantalet är nu c:a en tredjedel av vad det var förr. Över 60% av eleverna har invandrarbakgrund. Bråk är sällsynt, vandalism likaså. Skolan, polisen, socialtjänsten och frivilliga har gjort en kraftinsats. När jag för ett par år sedan frågade en yngre släkting om vilket rykte skolan hade svarade hon: "Jo, den är nog hyfsad. På mitten av skalan liksom. Det finns flera skolor som har sämre rykte".
Jag insåg helt plötsligt varför så många svenska barn försvann från skolan. Det är inte skolans kvalitet idag som ligger till grund för skolvalet. Det är det rykte skolan hade för 20-30 år sedan, när nuvarande elevers föräldrar gick i grundskolan, som skrämmer. Föräldrar som flyttat till kommunen eller invandrat de senaste 5-10 åren har inga förutfattade meningar om den.
Svenskfödda barn flyttas till friskolor på grund av ett oförtjänt dåligt rykte. Den kommunala skolan töms på elever och hotas av nedläggning. Allt det arbete som lagts ned de senaste 20 åren verkar ha varit förgäves.

Det finns många fel med friskolor. Vinstintresset är en stor del. Då hör jag en proteststorm blåsa upp. "Om friskolorna inte får vara vinstdrivande vill ingen driva friskolor!" Jo det tror jag nog. Det finns många pedagoger som vill undervisa med en annan pedagogik. Det finns dessutom inget som hindrar en kommun att starta skolor med naturvetenskaplig, språklig eller teknisk grund. Det finns även ett otal olika pedagogiska inriktningar, nästan lika många som det finns sätt att lära in. Man kan till och med ha en skola där varje klass har en viss inriktning, så att varje elev får den undervisning som är bäst för henne/honom. Många skolor som har system med "självundervisning", "lärarlösa lektioner" och "eget lärande" har även elever som inte klarar av den pedagogiken.

Den kommunala skolan har många kostnader som den privata skolan inte har, samt ett ansvar om att ta emot alla elever, även de med särskilda (och kostnadskrävande) behov. En friskola kan välja och vraka bland elever, därigenom minimera kostnader för specialpedagoger, handikappanpassning o dyl. De pengar som kan sparas in, t ex genom att ha en större andel lärare utan pedagogisk utbildning, sämre studiematerial m m. delas sedan ut till aktieägarna som vinst. Och det är något som gör mig rent ut sagt förbannad. Det är ju mina och dina skattepengar som de ger bort!
Ska du driva en friskola så gör det för att du vill förbättra skolan, inte för att det är ett lätt sätt att norpa åt sig skattepengar.

Enligt en artikel av Anna Jonsson i Sydöstran får grundskoleelever ofta ett högre betyg än vad deras kunskaper motiverar. Detta gäller, med några få enskilda undantag, i alla typer av skolor, men framför allt i friskolor. Friskoleelever presterar även genomsnittligt sämre i gymnasiet. Det kanske finns en risk att skolor konkurrerar med hjälp av betygsnivåerna. Känns inte det lite skrämmande? Ditt barn får väldigt goda betyg. Men när hon/han sedan läser på en högre nivå upptäcker du att betygen sjunker drastiskt. Då inser du att de höga betygen gav en illusion av att ditt barn var redo för mer avancerade studier. Efter ett eller två år på högskolan, med dåliga tentor och studieskulder så måste man ändra inriktning eller komplettera betygen för att senare börja om utbildningen, när ditt barn istället hade kunnat få ett rättvist betyg, åtgärdat det som inte var tillräckligt under en eller två terminer och sedan i frid och fröjd studera efter sin kapacitet istället för efter ett upphaussat betyg.
(Vill du läsa statistik om skolor, gå till Skolverkets hemsida.)

Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska göra med min sons fortsatta skolgång. Men jag håller fortfarande på att ett korrekt betyg är bättre än ett högt betyg.

söndag 8 mars 2009

Bottenpinnens FAQ

"Vad menas med namnet på bloggen?"
Det är helt enkelt en bildlig beskrivning av hur min ställning i samhället rankas av de flesta. Sedan Kristdemokraternas "frälsare" Alf Svensson talade om för media att flertalet sjukskrivna var fuskare, simulanter och hypokondriker har synen på sjukskrivna inte förbättrats. Om man dessutom, som jag, blir sjuk när man är arbetslös, ja då har man inte många rättigheter. Man har ingen arbetsgivare som betalar rehabilitering eller hjälpmedel. Och, tro mig, Försäkringskassan talar INTE om vad du har rätt att få hjälp med. Då måste de ju spendera pengar på dig.
Så vi sitter här tillsammans på samhällsstegens nedersta pinne, sjukskrivna, långtidsarbetslösa, barn med inlärningsproblem, fattigpensionärer, uteliggare och många många fler.

"Men vänta, nuförtiden är det väl inget fel på att vara arbetslös?"
Inte om du har blivit det nyligen. "Krisen, du vet". Men om du har varit arbetslös i flera år, varvat med praktik, utbildningar och söka-jobb-kurser, då anses du vara en lat jävel som inte vill ha något jobb. Detta är en åsikt som är vanlig hos 40-talister. Många bekanta får höra av sina föräldrar att "det kan väl inte vara så svårt att hitta arbete om man verkligen vill ha det".
Det kan visserligen bero på att när de sökte jobb så krävdes ofta inte en komplett utbildning och flera års arbetslivserfarenhet för det enklaste jobb. En gång i tiden sökte jag ett diskjobb på en enklare lunchrestaurang i ett köpcentrum. Svaret blev "Tyvärr, vi kräver minst två års erfarenhet av yrket". Att jag hade diskat i flera år hemma räknades tydligen inte.
En äldre släkting berättade om hur hon i sin gröna ungdom knatade in på ett kontor och sökte jobb. Efter att ha visat sina tämligen goda betyg från realskolan och ett rekommendationsbrev från sin lärare fick hon en provanställning. Hon kunde inte skriva maskin, sköta räkenskaper eller skriva affärsbrev när hon började. När hon slutade, c:a15 år senare, kunde hon allt detta, samt hade avancerat från kontorsflicka till sekreterare.
I dagens samhälle kräver arbetsgivarna att deras anställda har allt från början. Bortskämda som ett par diplomatungar är dom!

"Okej, nu vet vi åt vilket håll dina åsikter ligger. Men varför är du anonym? Om man ska sprida sina åsikter ska man väl stå för det också?"
Det beror helt enkelt på att jag är skygg. Jag vet bara inte vilken typ av skygg jag är. Jag är i alla fall inte folkskygg. Uppmärksamhetsskygg? Mja, kanske. Mediaskygg? Definitivt!
Om någon skulle råka läsa det här och känna sig trampad på tårna så vill jag ta debatten HÄR, inte vid min lägenhetsdörr eller i min privata telefon.

Det räcker för tillfället. Vill ni något så hittar ni mig här.

Räddning för en hårdrockare

Vad ska en gammal övervintrad hårdrockare från 80-talet göra? Vare det sig är radio eller TV så hör man nästan bara dessa wailande r n´b-nissar.
Då, som en uppenbarelse från högre makter, hörs ett dånande, och ur virvlande moln och blixtar stiger den ned från himlen; "Chinese Democracy" av Guns n´Roses.
Lyssna och njut.

lördag 7 mars 2009

Nybörjare? Skojar du?!!

Det är första gången som jag har scenskräck utan att det är någon framför mig. Men som allt annat blir det väl lättare med tiden.
Vem är jag då (bortsett från den summariska beskrivningen bredvid)? Tja, det är väl lite svårt att beskriva. Är det verkligen någon som har en klar bild av sig själv? Men som sagt var så är jag sjukskriven. Långtidare. Nej, det är inte så jag identifierar mig, men nuförtiden är tydligen det du arbetar med viktigare än andra egenskaper. Jag är dessutom mamma, kvinna (nej, nuförtiden är det inte självklart att man är fruntimmer bara för att man föder barn) och sambo.
Min kropp kanske har gett upp men hjärnan fungerar fortfarande. Och fingrarna för det mesta.
Eftersom min hjärna blir lätt understimulerad av att titta på blekrosa tapeter så tänkte jag få utlopp för mitt samhällsengagemang genom att blogga. Delvis för att bespara min familj utbrott om politik, religion och annat så tänkte jag gör något snällt för dem. Nämligen utsätta alla andra för det.
En liten varning bara; mina åsikter är en gnutta till vänster.
Nästa gång får ni en förklaring till namnet på bloggen.