Ipred - mer problem än lösning

Har följt debatten på bl a Aftonbladet om Ipred. Ni vet den där lagen som så effektivt kommer att stoppa den stora fildelningen. Eller inte.

Låt oss först slå fast vilka begrepp vi ska använda.

• Fildelning i sig är lagligt. Annars vore det olagligt att över huvud taget använda internet.
• Piratkopiering är när en vara kopieras och någon försöker sälja eller ge bort den under förespegling att det är original, jmfr designerkläder, filmer i fodral, klockor och annat, oftast producerat i Asien. Du vet, sån´t som Svensson köper på semestern i Phuket.
  
• Nedladdning eller spridning/delning av upphovsrättsskyddat material däremot är olagligt såvida man inte har upphovsrättsinnehavarens uttryckliga tillstånd.
• Att ladda ner upphovsrättsskyddat material är, enligt kriterier i svensk lagstiftning, inte stöld. Däremot är det ett brott mot upphovsrätten.

Förhoppningsvis kan vi nu undvika vissa missförstånd i fortsättningen.

Jag vill påpeka för Ipred-anhängare att det finns olaglig fildelning och olaglig fildelning.

Den första varianten laddar inte upp något själv. De laddar ned enskilda verk när de hittar något de tycker om. Kanske den där filmade konserten de såg på TV för 15 år sedan och de inte har hittat på lagligt sätt. Eller en mp3-fil här och där med en inspelning från 10, 20, 30 eller 40 år sedan. Sådant som man inte kan hitta i en skivaffär utan att möjligen köpa ett helt album. En del kanske har så dålig ekonomi att man inte har råd att köpa skivor och istället laddar ned några favoritlåtar.
Då är nedladdningen att jämställa med kassettfenomenet på 80-talet. Ni vet när man spelade in från Tracks och höll ned paus när Kaj Kindvall började orera. Upphovsrättsinnehavarna stormade då också. "Nöjesindustrin går under. Ungdomar kopierar varandras LP-skivor istället för att köpa egna. Folk spelar in filmer från TV på sina VHS-band." Kassettproblemet med inspelning från TV och radio löstes med en kassettskatt. Och nöjesindustrin, hör och häpna, överlevde.

Däremot är det lite annorlunda med olaglig fildelning. De tittar bara på en bråkdel av vad de laddar ned. Och de laddar ned ALLT för att sedan låta andra få tillgång till det. Det har snarare blivit en sport, en tävling i vem som kan sprida flest terabyte, gratis eller mot betalning, eller ladda upp en film först av alla. En ytligt bekant skryter med hur många hårddiskar han har i sitt hemmanätverk, fullt av filmer och musik. Den kategorin förstår jag att upphovsrättsinnehavarna vill stoppa.

Detta är bara de två ändarna på skalan över olaglig fildelning. Naturligtvis finns det mellanlägen.
Men jag tror att man kommer åt detta med en ned- eller uppladdningsavgift, d v s den gamla kassettskatten. Terabytegängen lär få kraftigt höjda internetkostnader. Och ju mer de laddar ned eller upp, desto mer pengar till upphovsrättsinnehavarna.

Den stora faran med Ipred anser jag vara rättssäkerheten. Krav på ersättning kommer inte att hanteras i en brottmålsdomstol, utan i en civilrättslig domstol där beviskraven är lägre och den anklagade inte har samma rätt till rättshjälp.
IP-nummer som bevis på identitet är ett skämt. Andras trådlösa nätverk kan man använda om det är dåligt skyddat eller hackaren är kunnig. Dessutom vimlar det av program där man kan dölja eller skapa ett falskt IP-nummer. Någon använder ett falskt IP-nummer som råkar stämma överens med mitt och vips! så får jag ett krav på 150000 dollar.
Om domstolarna kräver riktiga bevis kommer lagen att bli tandlös. Om domstolarna godtar ett IP-nummer som identitet så finns det bara ett sätt att garantera att du aldrig kommer att få krav från skiv-eller filmbolag.
Sluta använda internet.