Vilse i friskoleträsket

Friskolor. Det finns hur mycket som helst att säga.

Jag bor i en stad som har förvandlats till en djungel av friskolor. Tyvärr har vi även drabbats av något som jag anser vara den största orsaken till segregation och främlingsfientlighet; religiösa friskolor. Där skolan förr var en mötesplats för barn från olika kulturer och sociala klasser har den nu blivit en klubbstuga där du bara möter människor med liknande social bakgrund som du själv. Låt mig klargöra: flertalet av de religiösa tillhör en viss religion för att de blivit födda in i den. Deras föräldrar, släktingar och vänner tillbad samma gud/gudar vilket gör att de inte vetat om något annat. Där fyllde den svenska kommunala skolan en stor funktion. Möten med olika kulturer samt religionsundervisningen, där alla religiösa riktningar togs upp (världsreligionerna, animism, schamanism och även ateism och agnosticism och mycket, mycket mer) gjorde nog människor en aning mer toleranta och vidsynta. "Det är OK om du tror på det du vill tro på, bara du inte försöker vända mig från min tro". Den skola jag gick i informerade, men försökte aldrig övertyga.
Idag ser jag barn som aldrig får kontakt med den värld som är utanför hemmet, skolan och kyrkan/moskén/templet.

Min son går i en kommunal skola. När jag gick i högstadiet rankades den som den "värsta" skolan i kommunen. Bråk, knivslagsmål och droger. Där fanns många invandrarbarn, men en majoritet av eleverna hade svenska namn.
Nu, 20 år senare, är skolan inte längre en av de värsta. Medelbetygen är fortfarande ganska låga, men de har hela tiden ökat stadigt. Elevantalet är nu c:a en tredjedel av vad det var förr. Över 60% av eleverna har invandrarbakgrund. Bråk är sällsynt, vandalism likaså. Skolan, polisen, socialtjänsten och frivilliga har gjort en kraftinsats. När jag för ett par år sedan frågade en yngre släkting om vilket rykte skolan hade svarade hon: "Jo, den är nog hyfsad. På mitten av skalan liksom. Det finns flera skolor som har sämre rykte".
Jag insåg helt plötsligt varför så många svenska barn försvann från skolan. Det är inte skolans kvalitet idag som ligger till grund för skolvalet. Det är det rykte skolan hade för 20-30 år sedan, när nuvarande elevers föräldrar gick i grundskolan, som skrämmer. Föräldrar som flyttat till kommunen eller invandrat de senaste 5-10 åren har inga förutfattade meningar om den.
Svenskfödda barn flyttas till friskolor på grund av ett oförtjänt dåligt rykte. Den kommunala skolan töms på elever och hotas av nedläggning. Allt det arbete som lagts ned de senaste 20 åren verkar ha varit förgäves.

Det finns många fel med friskolor. Vinstintresset är en stor del. Då hör jag en proteststorm blåsa upp. "Om friskolorna inte får vara vinstdrivande vill ingen driva friskolor!" Jo det tror jag nog. Det finns många pedagoger som vill undervisa med en annan pedagogik. Det finns dessutom inget som hindrar en kommun att starta skolor med naturvetenskaplig, språklig eller teknisk grund. Det finns även ett otal olika pedagogiska inriktningar, nästan lika många som det finns sätt att lära in. Man kan till och med ha en skola där varje klass har en viss inriktning, så att varje elev får den undervisning som är bäst för henne/honom. Många skolor som har system med "självundervisning", "lärarlösa lektioner" och "eget lärande" har även elever som inte klarar av den pedagogiken.

Den kommunala skolan har många kostnader som den privata skolan inte har, samt ett ansvar om att ta emot alla elever, även de med särskilda (och kostnadskrävande) behov. En friskola kan välja och vraka bland elever, därigenom minimera kostnader för specialpedagoger, handikappanpassning o dyl. De pengar som kan sparas in, t ex genom att ha en större andel lärare utan pedagogisk utbildning, sämre studiematerial m m. delas sedan ut till aktieägarna som vinst. Och det är något som gör mig rent ut sagt förbannad. Det är ju mina och dina skattepengar som de ger bort!
Ska du driva en friskola så gör det för att du vill förbättra skolan, inte för att det är ett lätt sätt att norpa åt sig skattepengar.

Enligt en artikel av Anna Jonsson i Sydöstran får grundskoleelever ofta ett högre betyg än vad deras kunskaper motiverar. Detta gäller, med några få enskilda undantag, i alla typer av skolor, men framför allt i friskolor. Friskoleelever presterar även genomsnittligt sämre i gymnasiet. Det kanske finns en risk att skolor konkurrerar med hjälp av betygsnivåerna. Känns inte det lite skrämmande? Ditt barn får väldigt goda betyg. Men när hon/han sedan läser på en högre nivå upptäcker du att betygen sjunker drastiskt. Då inser du att de höga betygen gav en illusion av att ditt barn var redo för mer avancerade studier. Efter ett eller två år på högskolan, med dåliga tentor och studieskulder så måste man ändra inriktning eller komplettera betygen för att senare börja om utbildningen, när ditt barn istället hade kunnat få ett rättvist betyg, åtgärdat det som inte var tillräckligt under en eller två terminer och sedan i frid och fröjd studera efter sin kapacitet istället för efter ett upphaussat betyg.
(Vill du läsa statistik om skolor, gå till Skolverkets hemsida.)

Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska göra med min sons fortsatta skolgång. Men jag håller fortfarande på att ett korrekt betyg är bättre än ett högt betyg.