Bottenpinnens FAQ

"Vad menas med namnet på bloggen?"
Det är helt enkelt en bildlig beskrivning av hur min ställning i samhället rankas av de flesta. Sedan Kristdemokraternas "frälsare" Alf Svensson talade om för media att flertalet sjukskrivna var fuskare, simulanter och hypokondriker har synen på sjukskrivna inte förbättrats. Om man dessutom, som jag, blir sjuk när man är arbetslös, ja då har man inte många rättigheter. Man har ingen arbetsgivare som betalar rehabilitering eller hjälpmedel. Och, tro mig, Försäkringskassan talar INTE om vad du har rätt att få hjälp med. Då måste de ju spendera pengar på dig.
Så vi sitter här tillsammans på samhällsstegens nedersta pinne, sjukskrivna, långtidsarbetslösa, barn med inlärningsproblem, fattigpensionärer, uteliggare och många många fler.

"Men vänta, nuförtiden är det väl inget fel på att vara arbetslös?"
Inte om du har blivit det nyligen. "Krisen, du vet". Men om du har varit arbetslös i flera år, varvat med praktik, utbildningar och söka-jobb-kurser, då anses du vara en lat jävel som inte vill ha något jobb. Detta är en åsikt som är vanlig hos 40-talister. Många bekanta får höra av sina föräldrar att "det kan väl inte vara så svårt att hitta arbete om man verkligen vill ha det".
Det kan visserligen bero på att när de sökte jobb så krävdes ofta inte en komplett utbildning och flera års arbetslivserfarenhet för det enklaste jobb. En gång i tiden sökte jag ett diskjobb på en enklare lunchrestaurang i ett köpcentrum. Svaret blev "Tyvärr, vi kräver minst två års erfarenhet av yrket". Att jag hade diskat i flera år hemma räknades tydligen inte.
En äldre släkting berättade om hur hon i sin gröna ungdom knatade in på ett kontor och sökte jobb. Efter att ha visat sina tämligen goda betyg från realskolan och ett rekommendationsbrev från sin lärare fick hon en provanställning. Hon kunde inte skriva maskin, sköta räkenskaper eller skriva affärsbrev när hon började. När hon slutade, c:a15 år senare, kunde hon allt detta, samt hade avancerat från kontorsflicka till sekreterare.
I dagens samhälle kräver arbetsgivarna att deras anställda har allt från början. Bortskämda som ett par diplomatungar är dom!

"Okej, nu vet vi åt vilket håll dina åsikter ligger. Men varför är du anonym? Om man ska sprida sina åsikter ska man väl stå för det också?"
Det beror helt enkelt på att jag är skygg. Jag vet bara inte vilken typ av skygg jag är. Jag är i alla fall inte folkskygg. Uppmärksamhetsskygg? Mja, kanske. Mediaskygg? Definitivt!
Om någon skulle råka läsa det här och känna sig trampad på tårna så vill jag ta debatten HÄR, inte vid min lägenhetsdörr eller i min privata telefon.

Det räcker för tillfället. Vill ni något så hittar ni mig här.